Temperament, temperament och temperament. Det viktigaste av allt. Nu avlar jag inte mer men tog mig friheten att svara iaf ^^

Hälsa & temperament skulle vara de två pelarna i fokus ifall avlade. Båda är lika viktiga och ingen utesluter den andra. Både hälsan och temperamentet måste vara 100% för att jag skulle ta kullen. 

Som sagt, avlar inte. Men om jag gjorde det. 😉

Jag försöker att kombinera två individer som har samma styrkor, för att förstärka de styrkorna ytterligare. Men som samtidigt kan komplettera och "rätta till" varandras svagheter.

Sedan är det så klart svårt att veta just vilka egenskaper de nedärver. Alla individer har ju bra och dåliga egenskaper, så frågan är just vilka egenskaper ungarna ärver. Därför tittar jag mycket på eventuella tidigare avkommor när jag väljer avelsdjur.

Att de ska vara friska och sunda och ha ett bra temperament är självklart. Är det hoppkaniner ska de även vara bra inom hoppningen, och där tittar jag mest på kaninens inställning. Det spelar ju ingen roll hur mycket kapacitet en kanin har om den inte använder den. Så hoppglädje och "kämparglöd" är det viktigaste.

Exteriören har också en viss betydelse, liksom hopptekniken om det är en hoppkanin. Jag parar inte brokat + brokat, med risk för att få dubbelbrokade ungar, och inte heller kaniner som är nära släkt med varandra. Självklart försöker jag undvika bettfel och liknande, så vissa stammar/linjer vill jag inte avla på eftersom att det förekommit just bettfel där. Och samma sak med aggressivitet, om det verkar vara "genetiskt", alltså att många kaniner från samma stam blivit aggressiva.

Är det en hoppkanin kan det väl kännas okej att den har framåtanda, är lite "på" och har liiite humör. Men givetvis inom rimliga gränser. Det finns aldrig några garantier för att blivande ungar blir sålda till hopphem, eller att de ens själva är intresserade av att hoppa, och då vill jag att de även ska kunna fungera som kelkaniner. Därför är temperamentet oerhört viktigt. Och helt ärligt, att ha en aggressiv kanin är aldrig roligt, oavsett hur bra den hoppar och hur mycket den vinner.

Tar jag en kull är det för att jag själv vill ha en eller flera ungar ur kullen. Föräldradjuren är sådana hoppkaniner som jag själv skulle vilja ha, och försöker genom en kull att få fler "likadana".

Fast egentligen, om man ska se det långsiktigt så är egentligen målet med aveln att få fram djur som är ännu lite bättre än föräldradjuren, som i sin tur får avkommor som är ännu ännu lite bättre osv, för att på så sätt föra hela hoppkaninaveln framåt. Sedan vet man ju aldrig säkert hur det blir i slutändan, men det är väl det som gör avel så spännande och intressant. 😉

Först och främst -inga defekter. Sen är ju mitt syfte att få fram hoppkaniner, så då vill jag ha snygga kaniner som hoppar bra. Inte väldigt arga kaniner, och om det är någon som saknar något jag vill ha i en kanin så hittar jag en partner spm väger upp detta. Friska och sunda hoppkaniner helt enkelt, och sen ska de ju gå att kela med. Därför vill jag inte ha alltför "jobbiga" Kaniner till kullen.

Hälsa och temperament. Alltid!