För mig är det viktigast att kaninen är snäll både på och utanför banan, hade aldrig kunnat ha en kanin som bits eller är stressad.
Så lugn samtidigt som den kan tagga till på banan utan att vara dum eller orolig =)

Stor hane ska det va också, gärna med flaxöron, vädurskorsning modell större helt enkelt  =)

#1

Jag gillar själv kaniner som tänker själva, tar egna iniativ (utan att vara nonshalant) Dom ska vara trevliga, lite mammiga (men inte för mycket)

Dom ska självklart vara hanterbara utan att visa aggrisivitet och inte stressa varken hemma, på träning eller på tävling.

Till utseende så vet jag inte vad jag söker, iom att jag hoppat med hermelin, dvv och engelsk sheck. Men slanka men ändå robust, högrest med nyfiken blick. helst mellan 2 1/2-3 kg (vart kom hermelinen ifrån XD)

Jag föredrar hanar, även om jag haft honor med så är det mest hanarna som jag (tyvärr) tränat mest. Har alltid haft svårt för honor oavsätt djurart

Men ska jag ha en hona så är det nog en harkorsning jag kommer söka efter :)

När jag köpte adde så gick jag på magkänsla, och jag tycker att adde har allt en hoppkanin och en kompis för livet ska ha.

Jag valde den piggaste kaninen som kom fram och nosade och som verkade social. en ganska stor kanin ska det vara med lång och slank kropp, en stor hane, (då jag inte gillar honor då dom kan ha ett *%&# temprament..)

dom ska vara trevliga och framåt ocg sånt, ganska robusta och nyfikna (som #2 sa) snabba och glada att lära sig nya saker. :)

bifogar även en bild på adde ;)

Min lilla hermelinkille är den ultimata hoppkaninen för mig. Om han bara hade lite längre ben. Han har världens mysigaste temperament och utvecklas för varje dag.

Han gör allt man ber honom om, fast ibland vågar han inte riktigt.

Vi kämpar i medeln och får färre och färre fel ;D

Jag tyckar att du ska köpa den kanin som känns rätt. Det ska liksom klicka när du ser den. Sedan hur duktig den blir i hoppningen spelar ingen roll. Huvudsaken är att ni är ett team och att ni har roligt!

Den bästa kanin jag haft var min fina "Mu" - Haradals Läkerol Cactus <3 Hon var 25% hare, några % vildkanin och resten mestadels dvärgvädur. I kroppen var hon lång och slank, precis som jag vill ha dom :) Hon var väldigt social och sällskaplig, och hade massor med energi och älskade hopppningen. Lite temperament hade hon, men det var iaf hanterbart. Jag köpte henne när hon var knappt 1 år, och då hade hon redan börjat tävla och det med framgång! Det blev placering/pinne i princip varje start. När hon var 1 1/2 år och uppe i medelsvår ville jag ta en kull efter henne, eftersom hon verkligen var den perfekta hoppkaninen. Tyvärr gick något fel och finaste Mu avled i samband med förlossningen…

Strax efter att jag köpte Mu köpte jag fler kaniner, bl.a. "Junior" - Stjärnans Fast Power Junior. Han liknar Mu i kroppsformen, alltså lång och slank. Han har också en hel del hare i sig, har inte riktigt koll på hur många procent, och resten är väl också mest dvärgvädur. Han har energi och lite "nerver", men är gudomligt snäll och har blivit betydligt lugnare på äldre dar. Köpte honom när han var ca 2 år och då var han uppe i medelsvår. Han var inte i tävlingskondition när jag fick hem honom, så det tog ett tag innan han var "igång" igen. Han tävlade med mig under 2009, sedan har vi haft ett uppehåll under 2010-2011 pga att jag blev opererad. Nu tävlar han igen, 6 år gammal. Han har inte kommit tillbaka till sin gamla fina form ännu, men det kommer förhoppningsvis :)

För ca 2 månader köpte jag en annan hane "Elov" - Sherlocks Nattlek. Han har också allt det jag söker i en hoppkanin. Lite mindre i modellen, men fortfarande ganska lång och slank. Vet inte riktigt vilka raser som han har i sig. Han har energi som räcker till 10 tävlande travhästar ungefär, och är som en liten studsboll i hoppningen :) I temperamentet är han väldigt snäll och mysig, och helt okomplicerad att hantera. 

Generellt när jag köper en hoppkanin kollar jag främst på hoppförmåga, kroppstyp och temperament. De ska visa att de kan och vill hoppa, gärna vara långa och slanka, och ha energi men samtidigt vara hanterbara och inte för stressade. Stammen spelar också in, dels vad föräldrarna har presterat på tävling och även hur de är i personligheten.

När jag köper ungar till hoppning är stammen betydligt viktigare, eftersom att det är svårare att bedöma själva individen. Men ungen ska vara pigg och nyfiken, och gärna visa massa energi i hagen t.ex. Just nu har jag en ung kanin som jag tingade enbart efter att ha sett honom på bild, han var ju så söt ;) Bra stam har han iofs. Det verkar ha varit ett lyckoköp, för han hoppar jättefint nu och ska snart debutera :)

#4 Har en poäng i att du ska köpa en kanin som känns rätt för dig. Det är ju du som ska ha kaninen, leva med den och förhoppningsvis tävla med den. Och då är det ju viktigt att ni trivs ihop och har roligt tillsammans. Vad vi andra har för kaniner spelar ju egentligen ingen roll, såväl människor och kaniner är individer med olika personlighet och vissa passar bättre ihop än med andra.

Hoppas att du iaf hittar den rätta kaninen för dig så småningom, och att ni kommer ut på tävlingsbanorna och har det roligt tillsammans ;)

#5 Haradals Läkerol Cactus

#5 Stjärnans Fast Power Junior

#5 Sherlocks Nattlek

Mina bästa hoppkaniner har faktiskt varit dem jag aldrig sett live eller inte sett föräldrarna ens. Jag gissar på att det var magkänslan, och vem vet… kanske ödet ;)

Ronja - var jag intresserad av redan första gången hon bytte ägare. Ett Elliott, Tess barn ja vem ville inte ha det? Min lycka var gjord när jag så fick chansen att köpa henne.

Happy - Jag ringde hennes uppfödare i ett helt annat ärende och efter ett långt samtal fick jag reda på att hon funderade på att sätta ut Happy på foder. Jag tvekade inte en sekund och sa jag ville prova henne. en kanin jag aldrig sett mer än i resultatlistorna.

Tuva - ja med henne var det kärlek vid första ögonkastet! Jag skulle egentligen ha en hane ur den kullen men efter en enda bild på Tuva så fick jag inte henne ur skallen.

Absolut tycker jag man ska titta på släkten. MEN för mig är meriterna långt ifrån det viktigaste. Jag är väldigt kräsen och det är få kaniner jag tycker har det där "lilla extra". När jag väl ser en sådan kanin så spelar det ingen roll om den är lättklassad eller elit. Som nästa steg ser jag på temperamentet. Jag vägrar använda en aggressiv kanin i avel och ser även till det när jag kollar på en unge.

Jag ser mycket till hur kaninerna är på banan. Jag ser mycket till om kaninen är självgående eller om det är en kanin som går bra för ja, föraren är på. Med många kaniner känns det ibland som det är förarens vilja som speglar sig i hur kaninen går, och inte kaninen själv.

På sistonde har jag valt att behålla ungar ur egna kullar och det är otroligt kul när man har en kull själv som man verkligen tror på. Kroppsformen är inte för mig det viktigaste. En hoppkanin har visat sig flera gånger om att den kan se ut hur som. Det viktigaste är en kanin som har vilja till att hoppa och kanske det viktigaste - älskar att hoppa.

(bild på Happy)

Så kul att det är fler som svarat. Riktigt kul att läsa :)

Jag har surfat runt och kikat på hemsidor hos endel här inne på rif.Och Jag blir verkligen skitpeppad på att börja med kaninhoppningen igen. Har verkligen saknat det.

Överväger nästan att flytta tillbaka till Örebro igen när jag är klar med skolan. Verkar vara hopptätast här nästan :P Var ju med i ÖrebroHopparna när jag tävlade som flitigast. Och har haft underbara kaniner från Simoneholms och Ewa-lena Bäcker som jag tränat endel men inte kommit till start med pga mina nerver.

Men det är tur att det är lång tid kvar innan det är dags att skaffa kanin, för jag kan verkligen inte bestämma mig för vilken ras/blandning jag vill ha. Skulle vara kul att testa något annat än dvv. Men är ju absolut tryggast med den rasen.

Tänkte jag skulle lägga in lite bilder på dom kaninerna jag tränat, men sitter på fel dator så dom kommer lite senare :)

Här är en bild på den Engelska Shecken jag hade

Smurfen, Som kom ifrån Simoneholms

Dvärgväduren som jag köpte av Ewa-lena Bäcker :) Han hoppade klart bäst inomhus där det inte fanns gräs att äta

Åh örebrohopparna, där är jag aktiv, får jag fråga vem du är? (även om jag nog kan gissa mej till det )

Jag har inte varit medlem där sen jag slutade för säkert 10 år sen :P

#15 Jag tävlade också för Örebrohopparna för 10-15 år sen :p

Åh, vad kul :D

Jag tycker att man ska gå på magkänslan när den säger att det är rätt kanin

Jag fastnade för Bojjan för två år sedan och ända sedan dess har min magkänsla hållit sig fast. I början av det här året skulle hon ha sin sista kull och då tog jag chansen och köpte den sista ungen i kullen som var den enda som inte var tingad.

Sid, som jag kallar honom är klart den av mina kaniner som fattat det där med hoppning allra snabbast och är redan superduktig även fast han bara är runt 4 månader. Han tycker det är riktigt roligt att hoppa och jag hoppas att han kan gå långt på den glädjen! Han är även väldigt snäll och har ännu inte visat tecken på att vara agressiv på något sätt, dock är han heeeelt galen och ibland blir det lite för mycket…

Jag är glad att jag hela tiden hållit mig fast vis att köpa en unge efter Bojjan och jag tror verkligen på kärlek vid första ögonkastet, och när man får en bra känsla, lita på den!

Bild på Sid

För mig är den ultimata hoppkaninen en individ som är trevlig och positiv till det mesta, gärna med lite humör men inte aggresiv - alltså att den ska kunna tagga till och lägga in en växel till.
Gärna tillgiven och verkligen hittar förtroende i en som person.

Kroppsmässigt tycker jag att den ska vara långbent, gärna av det nättare slaget, men inte harig. Den får inte heller överdrivet vädurig, alltså lite klumpigare och större, men gärna tendens på det. Alltså att man försöker bygga upp en balans mellan hartypen och väduren där harens slanka kropp kommer fram och vädurens kroppskurva och benstomme träder fram. Även högrest ger pluspoäng för mig!