Ett av mina finaste minnen var när jag och Wilmer gick i mål i grundomgången i lättklass krok på ett fel :)

Mitt bästa minne var när jag och Santos hoppade på 1+0 i rak lätt och tog vår första pinne. Aldrig har han hoppat så bra!

Ett annat bra minne var när Molly hoppade på 0+0 i msv rak och vann klassen och blev svår klassad. På ett kort precis efter loppet ser både hon och jag riktigt glada och stolta ut. Tyvärr blev hon ingen större stjärna i svår. Så hon la hoppningen på hyllan ett tag tills hon veteranklassades. Debuten kändes som en seger och hon hoppade på 0+1. Men tyvärr kom hon näst sist men det var första gången på länge hon hade hoppat så bra, så både hon och jag var riktigt stolta.

Mitt inlägg är ganska långt.. men det är fint.

Det började då med att jag en gång träffade en kompis, Ida heter hon. Då fick jag reda på att hon hade ganska många kaniner och höll på med kaninhoppning. Det här med kaniner var helt okänt för mig sedan tidigare, men alla kan väl lära sig, eller hur?
Jag fick då hälsa på hennes kaniner och hon berättade lite om hur man ska lyfta dem och så. Jag lärde mig ganska snabbt, tror jag.. Fråga Ida. Iaf så tyckte jag att det här med kaniner, det var urkul! Så det bestämde jag mig för att fortsätta med. Jag lärde mig mer och mer. Framförallt all information på datorn. Hittade massa awesome sidor på internet. Läste på, läste på, läste på!
En dag när jag var hos Ida, hade lärt känna alla kaninerna där ganska väl, så frågade jag om jag fick ta ut Albin. Eller ja, Albendín. Hon sa ja, visst får du det. När jag öppnade buren fick jag nästan världens chock. Han var så rädd för människor, händer, allt! Usch..
Djurvän som jag är, tänkte jag att bakom hans "skal", så gömmer sig en underbar liten kanin. Och ack så rätt jag hade! Vi tränade och tränade, jag och Albin. På att vara i människors närhet, gå i sele (som han var oerhört stressad av) hoppa (han bara sprang rakt igenom hinderna i ren panik). Vi tränade och tränade. Han växte som kanin. Jag som människa. Vi två växte tillsammans. Byggde upp ett förtroende. För varann.
Sedan fick jag då reda på att han var till salu. Jag kunde inte tänka tanken att han inte skulle finnas kvar längre. Var förtvivlad. Övertalade, tjatade. Allt! Till sist så gav mamma med sig, sedan pappa. Fast på ett villkor.. Att han skulle stå kvar hos ida. Självklart! Vad som helst! Jag var överlycklig! **Äkta glädje. <3
**Vi tränade mer på hoppning. Utvecklades och anmälde oss senare till vår första tävling tillsammans. Kvidinge, den 20 mars. När jag gick banan tänkte jag en enda tanke. "Jag är död." Hinderna, tyckte jag, var skyhöga. Fast så fel jag hade.. När det väl var vi, så hoppade han som en gud! Han slutade grunden på 2 fel. Jag packade in honom i transportburen, belönade honom såklart, och var på väg att åka hem när jag hörde att jag gått till final! Det blev snabbt ut ur t-buren igen och ladda för final! Han slutade då på 2+2 och jag var överlycklig! Han slutade på 9nde plats av 32 startande. Jag var supernöjd.
Jag stod med hans tävlingsbok i handen. Han var min, verkligen min kanin! Ingen kan någonsin ta honom ifrån mig kan jag lova. Kommer aldrig sälja honom. Aldrig.  
Nuförtiden tävlar han aktivt och har plockat sin första pinne i medelsvåren! :'D Han kom 5a i raken den 25 april. 8a i kroken och de placeringarna räckte till en andraplats i Påskcupen! Där kändes det som ett bevis. Ett bevis på att han är exakt lika duktig, snäll, perfekt som alla andra kaniner på denna jord. Han dög. Han gjorde nytta. Han slog alla, alla utom en. Jag var jättestolt. Jag sprack nästan!
Nuförtiden lever han livet! Jag hälsar på honom varje dag såklart. Han står ju hos Ida och det tar 10sek för mig att springa dit så det är perfekt. Han har sällskap. <3 Varje gång jag öppnar burdörren så kommer han fram, självmant och börjar slicka mig i huvudet. Alltid, jag lovar! :) Jag hälsar på honom på morgonen, innan skolan, efter skolan och så får han motion i form av springa och gräva i sele, rastas i kompostgaller eller springa lös i kaninhuset, som är väldigt uppskattat.. ;) Hanär en japantecknad dvärgvädur-lejon-korsning, msv i både rak och krok, ostartad i höjd, ingen pinne i längd, född 9/6-08. Min fina pojke. Jag älskar honom över allt annant. Han är min bästa vän. Det går inte att beskriva honom. Igentligen. Min finaste vän. Jag älskar dig. <3

Ett av mina mest underbara minnnen var när jag och min lejonhuvade kanin Totte tävlade en augusti dag i lättklass. Jag var inte så jättenervös, Totte gick jättebra på framhoppningen så inga problem här trodde jag. Och jag hade rätt, han sprang. Sprang på som bara den, han klarade alla svåra hindren. Men det sista hindret, slarvade han på. Alltså 1 fel fick han. Final blev det och nu gick det ännu fortare! Och han gick på 0 fel! Jag fick reda på att han var en av dom i ledningen och jag satt och bad till gud(nästan iaf) att han skulle få pinne!

Och ja, det fick han. Sista pinnen i klassen, 3:a. Stoltare och lyckligare kunde jag inte bli!

Han är fortfarande kvar i lättklassen med sin enda pinne han tog den där dagen. Men hans hoppintresse sjönk under vintern, och ville inte hoppa i ridhus. Men nu när sommaren är tillbaka så börjar han tagga till igen! Senaste tävlingen i krok lätt gick han på 1+2, nära pinne! Den här killen ligger mig väldigt nära om hjärtat. Inte för att han är en duktig hoppare, utan just för att han är som han är. Lite puppig, men jättesnäll på sitt egna lilla vis!

Jag blir glad varje gång jag tänker på hur bra Benjamin gick på sina två första starter i Msv krok (han hade startat rak ett par gånger innan med halvdåliga resultat).

Det var alltså två starter under samma dag och han gick på ett fel i bägge grundomgångarna, och felfritt i bägge finalerna. Två andraplatser blev det för honom, och pinnar på det. Han kändes så himla framåt och vaken. Det var kul att hålla i kopplet den dagen, haha. :}

Ett underbart minne är från helgen! Då Flamman gick upp till medelsvår i rak och tog cupplacering! Efter att ha kämpat med att hon ska titta på hindrena, hålla sig på banan, inte vara så stressad. Ja det var ett stort steg för oss helt enkelt. Att hon gick så superfint i grunden, sprang på 13 sekunder. I finalen gick hon hur fint som helst trots att jag var ganska nervös ;) Ett liiiitet slarvfel och jag bara hoppades på att det skulle räcka till pinne. Men det gjorde det. 3/76 starter kom hon på, och det var 16 pinnar! Min underbaraste lilla skit! Nu ska vi tagga till msvdebuten om en och en halv vecka!<3

Från det här ( jag vet, jättedålig kvalité ), våran andra start tror jag.

http://www.youtube.com/watch?v=athpNDFq55w&feature=related

Till något liknande det här, dock är hon säkrare nu!

http://www.youtube.com/watch?v=RT7JVe3J1b8&feature=related

Hon har utvecklats något enormt och när vi tog den där sista pinnen så var det ett stort steg och en enorm lycka!

Igår när Maja blev 1:a av 16 i krok lättny, 0+1, och tog sin första pinne. Det var våran 4:de tävling (tävlat i mini 2 gånger innan och i rak lättny 1 gång). :D

Sen den 28/5, kom hon 8:a av 31, 2+2. :D (första lättny tävlingen)

Och såklart hennes första tävling, krok mini i ÖLKH, 2:a plats av 3, 1+1.

:D

Har nog inget speciellt att dela med mej av faktiskt. Första certet, eller första gången man står på SMpallen är ju helt klart häftigt! Måste säga att det var riktigt roligt att se min uppfödning stå högst på SM-pallen i år!. Mina golden moments har dock mest inträffat utanför banan.

Ett av mina bästa minnen är när min ena kanin gick 0+1 i rak lätt ny och fick pinne! Samma dag fick även min andra kanin pinne i rak lätt ny med 1+1 :)

Ett av mina bästa minnen är när min kanin Elvis vann Lätt klass. (Bor på Åland och här har vi bara lätt klas :I)
Och vann över en kanin som hade vunnit varenda tävling före. :D