haha jag minns det knappt, det har alltid funnits med där på ett sätt.

Hoppat med kaniner på hemmaplan har jag i stort sett alltid gjort.

första gången jag gick på en nybörjarkurs var i 2002 med min svartbrokade korsning. startade sedan en tävling med honom, tror vi kom till fjärde hindret.

2006 startade jag en annan kanin, tror vi kom ungefär lika långt.

Sen gick jag en nybörjarkurs igen och sedan dess har jag varit aktiv ända tills idag!. Så jag är inne på 5:e aktiva året, hu vad åren går!.

Allt började väl från grunden runt Juli 2009 då jag köpte min första kanin Sune. Redan när jag köpte honom så var det bestämt att kaninhoppning skulle prövas på, då jag hade ett par kompisar som höll på med detta. Jag började hoppa med Sune ofta (väldigt mycket för ofta, nästan varje dag i veckan men då fattade jag ju inte att kaniner kunde tröttna) men både han och jag tyckte det var riktigt kul. Startade en gång den sommaren en tävling med honom, krok lätt, men eftersom vi aldrig då hade hoppat högre än 15-20cm och nästan bara rättuppstående hinder så tog vi oss igenom banan på hela .. typ 8+5 fel! Men jag var ändå glad, för igenom banan, det hade vi tagit oss. Hoppade väl hemma rätt ofta resten av det året men någon mer tävling blev det inte, förens i Januari nästa år (2010). Det var en inomhustävling och då blev vi oplacerade eftersom Sune tyckte det luktade såå gott överallt och jag började träna hemma lite istället och skippade tävlingarna ett tag, till kanske April eller något samma år. Då tänkte jag att "nä, nu måste vi ut och tävla lite" och så blev det också, hela våren, sommaren och hösten år 2010 har jag nu tävlat och pinnar har jag plockat med sune lite då och då, nu har jag även en till kanin och det planeras att tävla mycket iår!

Har alltså inte hållt på så länge med detta, hoppat seriöst har jag väl gjort i lite mindre än ett år.

Blev lite väl detaljrik text känns det som men den får duga iallafall.

Hobby hoppar bara lite hemma :) Såg bilder och videos för många år sedan på folk som hoppade med sina kaniner, såg roligt ut, så började hoppa lite hemma. Har dock inte hoppkaniner så hoppar bara låga hinder :)

Ja om man ska gå från början så var det för länge sen. Kommer inte ihåg vilket år det var men jag hade iaf min första egna kanin Stella. Jag fick 2 st hinder av mamma och pappa och hoppade med henne lite hemma och sådär. När jag inte hade henne längre och fick min kanin som var född 2009 så tänkte jag inte så mycket på det där med hoppning. Jag prövade någon gång med honom. Sen när jag skaffade Geisha sommaren 2010 så började intresset stort. Jag började hoppa med henne och sen när jag köpte Flamman så blev intresset ännu större, då hon var avlad hoppkanin. När Geisha var 5 månader så tävlade vi första gången. Alltså inte så länge sen. Vi tävlade mini och hon gick på 1+0 och efter det har vi tävlat så ofta jag kan. Inga pinnar är plockade men hoppas på att det kommer rulla in pinnar i år ;)

eh mitt inlägg kmr bli jättelångt! lång historia bakom min lilla grabb.. skriver sen när jag orkar ^^

Kaniner har jag haft oavbrutet sen 2002, men de små vädurarna jag hade i början var det mest gosgos och ännu mera gos som gällde för.

Men på senare år..

Min fina Nisse (en lejunhuvad dvv. från Bromma zoo, 4 år) visade mig att det här med hoppning är något han verkligen gillar, så vi kom igång på tävling för första gången våren 2010 och på sin tredje start var det dubbelnolla som gällde och första pinnen rullade in och efter det har det gått super bra för honom :) Han är nu uppe i msv i krok.

Så jag skulle säga att jag har min fina Nisse att tacka för, han fick mig att lyfta huvudet och titta närmare på kaninhoppningen som nu är det bästa jag vet! :D Tack Nissepisse <3

Mitt djurintresse har alltid varit stort. Det började när jag gick i årskurs två. (nu går jag i sjuan) Jag gick med i en djurklubb i Hässelby som har får, höns och kaniner. Varje måndag så fick man komma ner dit och hoppa med deras kaniner. Jag kan ner varje vecka och hoppade.

Så höll det på tills jag på min tio års dag. Jag låg pirring och klarvacken i sängen och väntade på tills restan av familjen skulle komma. Jag öppnade med iver alla packet, men ingen kanin hittade jag där.. Men då så berättade mamma och pappa till mig att jag skulle få en kanin. Snacka om att jag blev glad. Jag letade oavbrytet efter en kanin i tre månader som uppfyllde mina krav; brun och vit fläckig, hane.

Jag började som smått när Oboy blev större träna honom i hoppning. Han tyckte det var jättekul och ställe alltid upp när det var hoppning tajm.

Februari 2008 så åkte vi iväg på vår första tävling. Jag var supernervös och hade inte ätit något på hela dagen. Tror att han gick OPL då, men jag var glad ändå.

Hoppningen har rullat på i en bra takt efter det och hösten 2010 så flyttade min "riktiga hoppkanin" Leja hit. Vi har varit iväg på ett gäng tävlingar tillsammans. Men på en tävling i söndags så hände det något magiskt. Känslan går inte att beskriva. Lättbanan var jättesvår och jag skulle få hoppa om båda mina kaniner i finalen. När det var min och Lejas tur ställe vi oss framför startlinjen. När domaren sa varsågod så släppte ja mer min ängel som sprang in i helvetet snabbt och nollade. Det är en helt otrolig känsla när man nollar med sin kanin för första gången!

Jag lever på hoppningen nu och vet inte om jag skulle klara mig utan den. Jag planerar även att köpa in en till kanin iår och eventuellt ta min första kull.

// Julia Bergstrand, Honeys Hoppkaniner

Ojooj, det blev visst ett lååångt inlägg x)

// Julia Bergstrand, Honeys Hoppkaniner

Det var länge sedan nu men det började 2004 då jag fick se kaninhoppning för första gången. Jag var bara 6 år och tänkte inte direkt tävla så himla mycket. Jag blev medlem i Stenkyrka kaninhoppare och fick min första kanin (en hermelinkorsning) och våran lilla uteplats blev till hälften en stor kaninhage. Men då fanns det en lag som sa att man måste ha två kaniner tillsammans. Så då blev det en till kanin. En svart liten bondkanin med mycket humör.

2008 åkte vi till fastlandet ( bor på Gotland och vår klubb har ingen utbildad domare) för första gången och tävlade. Mina två kaniner plockade hem fina placeringar i både rak, krok och längd. Det var nog då jag började bli mer intresserad för min sport.

2010 fick jag en till kanin. Och den här gången var det en riktig hoppkanin. och då var det tänkt att jag skulle få börja tävla lite mer. Det blev 2 fastlandsresor det året.

I år har jag redan hunnit åka på 2 tävlingar och har en tredje i tanken i april :)

trots att mina två första kaniner börjar bli lite med åren slutar dom aldrig överraska en. Min svarta kanin Molly blev svårklassad 2010 men tyckte det var alldeles för högt. Så nu i helgen startade hon i veteran klass och överraskade mig totalt med att hoppa på 0+1 fel! Hermelinkorsningen Vicky däremot hoppade i msv och rev 7 hinder. Det hinder hon klarade var ett av de svåraste. Men jag var nöjd iaf.

Det här inlägget blev också väldigt långt :)

Kul att läsa allt!

Kanske skulle skrivit hur många pinnar sune plockat eftersom jag skrev att han plockat ett par stycken i #2 :P

Han är iallafall klassad medelsvår i både rak och krok och har en pinne i längd :)

Intresset för kaniner har funnits sedan barnsben. Jag, mamma & pappa bodde vid en stor park där det fanns fullt med djur. Där ett av djuren var kaniner. På helgerna när parken var stängd tog min mamma & pappa hand om djuren och jag följde alltid med ut och titade och hjälpte till så gott jag kunde. Vid 2002 hittade vi en bortsprugen kanin eller ja en kanin som ingen ägde som hade lämnats i en låda. Kanien fick namnet Skott och var i väldigt dåligt skick när vi började ta hand om den. Det var en såkallad "problemkanin" som var aggresiv mot allt och alla och ingen kände sig säker att ta kontakt med den. Jag försökte förstå mig på kaninen och satt hela dagarna i buren och uteburen och försökte få honom att känna sig trygg med mig. Det tog tid och när han accepterade mig gick allt framåt. Efter några månader började han bli otålig och jag förstod att han inte gillade att leva instängd även fast han hade en jätte stor inhängnad & en jätte stor utebur att vara i. Det var då jag fick iden om kaninhoppning. Jag började hoppa med honom och han blev allt lugnare. Efter tio år tillsammans avled han tyvärr men självklart fortsatte jag med min kaninhoppning. Så ja, det var väl där min kaninhoppning tog fart.

*tassavtryck* :)

Oj! Allt började när mina kompisar (ett syskonpar som bor på samma gata) fick varsin kanin. Då hoppade vi dom, en bom mellan två krukor, mjöklpaket och över pinnar i skogen. Under den här tiden hade jag ingen kanin. Men så våren/sommaren 2007 skaffade jag min första kanin, Penny. Hon skulle bara vara sommarkanin och vi övade hoppning med elrör som bommar. Vi beslöt att behålla henne och vi byggde egna hinder och köpte lite. Men så kom jag och stötte på boken Kaninhoppning 2. Jag läste ut den bara på ett par nätter. Sedan blev det vår 2008 och jag skaffade  min andra kanin, Omi. Sara Johansson som jag då kände via Kif köpte också en kanin från den kullen Hiroshi. Under våren så var det "Kif-träff" i hagaparken och jag hade med mig ett hinder. Omi var för liten för att hoppa men Penny hoppade där. Jag tror att Sara insprirerade mig med hoppningen där lite också. Men sen kom hösten 2008 och då startade jag med Penny och Omi i min första tävling i Hågelby, samtidigt som Sara också var och debuterade och Tarkan var endast med och tittade på. Omi kom över något hinder och Penny tror jag kom igenom hela banan.

Men jag fastnade inte för kaninhoppningen än. Jag fortsatta tävla lite då och då fram till i höstas. Då jag nu hade införskaffat mig en "hoppkanin" Juanita Banana. Och det är nu jag på allvar har börjat tävla. Måste säga att jag känner mig lite "sen". 17 år snart, fast kaniner i snart 4 år och tävlat på "allvar" sedan i höstas. Men bättre sent än aldrig. Jag älskar verkligen kaninhoppning, det är kaniner plus fantastiska människor och massor mer. Love it. Jag har redan hittat den bilen jag ska ha när jag blir stor (ja, kanin anpassad bil (;  )

Det började när jag va 10år och fick min första kanin Kotte. Min kompis hade också kaniner och sa att hon och hennes syster försökte lära sina att hoppa men utan resultat. Då började jag prova med min kanin - vedträ fick agera hinder. Det blev ett mycket bra resultat.
Kaninhoppning såg jag för fösta gången på en husdjursmässa i Malmö, det va Lunds kaf som höll i det. Mamma ville dock inte köra mig till tävlingar så det dröjde några år innan jag lyckades tjata till mig medlemskap i Skånes kh och kom ut på min första tävling. Då levde tyvärr inte Kotte längre, men hade han gjort det så hade han säkert blivit en stjärna, han var min bästa vän och läromästare. Min första riktiga tävlingskanin, Hoppetoss-Hoppsan, blev också extra speciell för mig då han också blev en läromästare och hann ta 2 pinnar i lätt innan han tyvärr dog av en olycka. Han får pryda namnet till min mailadress, frågar någon varför min mail har ett så konstigt namn så svarar jag oftast att det tillhörde en vän till mig, en väldigt speciell vän, för det va precis det han var. Jag och Hoppsan gick igenom eld och vatten tillsammans =)
Och på den vägen är det, min första kull tog jag när jag va 11-12år och aveln var redan då inriktad på hoppkaniner. Nu har jag dock slutat avla på den linjen pga en defekt som kom upp.
Min avel är idag fortfarande inriktad på hoppkaniner och jag försöker komma ut på tävling så ofta jag kan även om det blir ganska sällan.
Att jag upptäckte kaninhoppningen tror jag har gjort att jag inte har tröttnat på kaniner, för som det är idag så vill jag bara ha djur man kan göra nåt med, med undantag för mina råttor som bor här som extra sällskap inomhus.
Jag tackar gud för kaninhoppningen, det roligaste som finns, både att tävla med sina kaniner och därigenom få bättre relation med dem samt att träffa härliga personer =)

Jag var väll runt 7 år när jag fick upp mitt intresse för kaniner. Då fick jag också min första kanin. En madagaskarfärgad dvärgvädurshane vid namn Ninis. Honom testade jag med att hoppa lite hemma men vi tävlade aldrig.

När han sedan tragiskt gick bort bestämmde jag och min syster att vi ville skaffa kanin igen. Men det blev inte av förren något år senare. Vi tittade runt och hittade två underbart söta lejonhuvade kaninungar som vi en vecka senare också hämtade hem.

Dessa två damer var inte så jätteförtjusta i hoppning och är nu endast kelkaniner.

Inte förren mina två närmsa kompisar började med kaninhoppning så satte intresset igång på riktigt. Jag fick låna olika kaniner och jag tyckte det var jätteroligt. Inte långt senare köpte jag min första kanin avlad för hoppning och så har det rullat på.

Jag började så smått som en träningsform för att hålla dem aktiverade :) Skulle börja tävla. Byggde egna hinder och målade och allt x) Men sen så hannn man aldrig så långt som till tävling. Fast ena kaninen hoppade 40 cm Oo Men ska kanske börja tävla lite i nybörjarklass snart till sommaren elr nåt :)