Min sune är ja, man kanske inte ska kalla det "gossjuk" utan mer otroligt social och mammig. Oftast är han jättemysig och vill bara ha all uppmärksamhet hela tiden, ingen annan än han ska få den tycker han  Bara han hör mig så börjar han nästan klättra på kompostgallret av glädje, men ibland kan han helt plötslig, utan förvarning, hugga till (händer inte alls ofta men någon gång då och då) utan att jag vet varför, men jag får väl helt enkelt leva med det.

Min lilla Pingu .. ja han är ju inte speciell gammal än, född sent i Juli och vi har inte hunnit med debuten än, men han är, rätt lik sune, väldigt social. Såfort man börjar klia honom lite så börjar han slicka på en och varje gång man öppnar burluckan är han snabbt framme och ska hälsa. Har aldrig bitit mig men ibland hoppat fram och "morrat" mot min hand i buren om jag tex ska fixa lite med halmen, men det kan jag förstå, det är ju ändå hans revir :)

Sune på bild, det känns som att bilden beskriver honom på ett ganska bra sett. Har även många liknande bilder på Pingu så på så sätt är dem lika :)

Ja jag kan säga rakt ut att mina inte är några kelgrisar, att dom ilsket hoppar efter mej på banan är inte alls ovanligt.

Dom är otroligt självständiga, dom är tuffa och dom har attityd.
Har en kanin som jag fick köpa då han var så ilsken att ingen annan klarade av honom.

Dock kan jag ju också säga att mina ändå har mer attityd och är lite ilsknare än vad hoppare brukar vara.

#1 Haha vilken underbart söt bild :) Han ser busig ut. ^^

#3 tack  Busig, jo det är nog ett rätt passade ord för honom.

Jag har en del olika, vissa hoppare är uunderbart gosiga medans vissa.. ehm.. inte är någon kanin jag gärna sitter och gosar med direkt, iallafall inte ifall jag vill ha armarna kvar ;)

Kan väll säga att hälften är gosiga och hälften är de som tycker att det är töntigt att gosa, men när man är ensam så kan de mycket väl ge en puss eller två.

För mig ska en hoppkanin inte hugga efter ägaren eller något liknande, det är för mig oacceptabelt. Enligt mig är ett aggressivt djur ett stressat djur - och ett stressat djur mår inte bra.
Mina är fullt hanterbara och mysiga, snarare jag som inte är så intresserad av att sitta och gosa =)
Jag har varit med om endast 2 aggressiva, eller rättare sagt överstressade kaniner och båda är därför avlivade.
Har hört om och sett kaniner ute på banorna som hugger efter allt och alla, det är väl inge kul? :S Nej, jag vill ha en av- och på-knapp på mina djur, de ska kunna hantera olika situationer med lugn och småbarn ska kunna hantera dem utan problem.

Så som svar på din fråga - Ja mina är väldigt gosiga, alla utom en tonårshane som har för mycket spring i benen =)

Jag har sex kaniner varav min harkorsning är den ända av de som verkligen kan somna i ens famn, lugnare kanin får man leta efter. Min dvärgvädur är galen och kan absolut inte sitta still. 

Alla mina kaniner är väldigt snälla och hanterbara, sen är ju vissa lite galna och busiga bara

Jätteintressant att höra! Hoppkorsningar verkar inte vara något för mig, men det är väldigt intressant att se vilka talanger till kaniner det finns. :)

Alla mina skulle jag säga är sociala till tusen. Har möjligen en kanin som är väldigt blyg och tillbakadragen vilket jag tror beror på att hon fått flytta en del i sitt liv.

De andra söker uppmärksamhet och gillar när man ger dem det, hanterar dem mm. Kanske sitter de ogärna i famnen längre stunder helt enkelt av anledningen att de har myror i benen och vill upptäcka saker hela tiden.

Dock hoppar de gärna upp i soffan, får sig en mumsbit och gosar en kort stund för att sedan hoppa iväg på äventyr igen.

Mina hoppisar är som Sandras #10, de kan kela delvis men är väldigt nyfikna av sig och vill hoppa iväg, men sen kommer de tillbaka medan utställningarna kan man sitta timmvis och klappa på så att man får ont i armarna men om man slutar klappa så buffar de på en för att man inte ska sluta klappa. Men så är även några av hopparna.

Det är väldigt olika hos mina kaniner..

Vindens på sanningens vingar eller Zorba som hon kallas är väldigt noga med vem som ska ha med henne att göra & inte. Kommer ihåg att jag hade svårt med henne i början då hon inte riktigt accepterade mig. Som tur är det gav det med sig med tiden. Men hon är fortfarande inte en kanin som man myser med, dock accepterar hon att man tar i henne & så.

Min hopphane Zmurf älskar att kela & somnar nästan alltid i famnen på en. Han är otroligt lugn både i buren, när han är ute & i famnen. Även på hoppbanorna är han snäll och lugn. Ett litet underverk helt enkelt.

Jag håller med #7 :) Jag har 3 hoppare och dem är väldigt olika. En är ganska ängslig(dvärgvädur, dvärghare) men hoppar upp till mig så fort någonting är farligt och kan gosa i timmar. Sen hans pappa (dvärgvädur) var ganska sur då han var yngre men nu har jag börgat låta han gå lös några timmar om dagen och sedan dess är vi bästa vänner! Nu kommer han frivillig och vill hoppa upp för att kela :] Den sista (hermelin) är väldigt snäll och har mycke fart men om du petar på hans öron som är jättesmå så fräser han eller hoppar ur din famn.

Jag har haft lite olika kanine till hoppning och över lag så tycker jag de flästa kaniner är väldigt stressade. Även mina hoppare jag har nu skulle jag önska kunde vara mer som mina utställningsdjur i syket. Skälvklart har jag träffat dem som är jättelugna men :)

Jag har bara haft en hoppavlad kanin och det var den räddaste jag någonsin sett! Hon fick avlivas senare för bettfel men det var verklligen inte kul att försöka ha med henne att göra då hon var så rädd. Troligas hade jag otur och fick den räddaste i kullen men ändå. En sak som man ofta hör på tävlingar i både kanin och häst hoppning är att kaninen är taggad. Fast igentligen är taggad en mänsklig känsla som jag inte tror kaniner känner på samma sätt.

med raskaniner så är det väldigt viktigt med syket. Det är som det första en utställninguppfödare kollar på och om den är väldigt rädd har man inte kvar den. Det har ju också gjort att det har blivigt mer och mer lugna kaniner. Jag kanske bara har lite fördommar men det käns som att klassningen har större betydelse i hoppvärlden för endel uppfödare än att kaninen ska vara lugn…

allt beror ju på vad för kombination man har valt ur.

är man ute efter en kelgris så tar man ur en kombination där man tror sig kunna få en sådan.

Jag som gärna vill ha kaniner med lite extr a spring i benen får räkna med att jag kan få en lite nervösa "strirrigare" kanin, men sedan är det ju vadman gör efter det.

Jobbar man med kaninen på rätt sätt så kan man få fram otroliga indivder!

Jag har inte en enda aggressiv kanin då ajg itne vill ha sådant beteende i min kaningård.

Däremot respekterar ajg att deras bur är deras bur men man ska ändå kunna ta dem ur buren utan att få en brottningsmatch.

Det hela handlar om att visa varandra respekt, självklart får man säga ifrån när dme går över gränsen men då måste man samtidigt berömma så fort de gör rätt.

Mina långöron är heeelt underbara :)

Mina hoppkaniner är otroligt sociala. När dom får vara inne i huset en stund ska dom alltid vara med och ofta vill dom sitta med och titta på tv. Gosiga är dom också och älskar att bli klappade och få mysa i famnen. Pussas gör en del utav dem också :)

Dom flesta utav mina hoppar upp i mitt knä när jag sitter på huk. Förutom Pia som ska upp i min famn även om jag står upp :P Nästintill alla mina kan ligga på rygg. Ofast efter ett avslutat lopp så lägger jag dem på rygg i famnen och klapa dem som en belöning för ett fint lopp. Den enda jag utav mina som jag gosar och pusss med på egen risk är Magenta :P Jag har haft min läpp och haka mellan hennes tänder alltför många gånger.

Mina är otroligt sociala och gosiga :) Eller alla utom min Lejonhuvade kanin som är gosig på tävlingar men hemma så vill man gärna inte sitta i famnen.

Men flamman. Ja Flamman är ju Flamman :P Slänger sig mot gallret när man går förbi (även när hundarna går förbi). Springer efter en när hon får vara ute. Springer även efter hundarna. Och översocial kan man verkligen kalla denna tjej ;) Inne så är hon jättegosig och vill bara gosa hela tiden. Medans ute i sele då kan man springa lite mer :)

Quil är en liten översocial sak :) Blir alltid jätteglad när man kommer och blir gärna kliad ett tag :)

Men det är mina framavlade hoppkaniner. Min lejonhuvade kanin och lejonhuvade dvv är ju inte framavlade till hoppning :P

Mina är ju inte direkt hoppavlade utan de är utställnings kaniner.Drf är mina väldigt lugna och snälla.Mina honor kan vara sur och revirvaktande i buren men jättegosiga och sociala utanför.

Jag tycker att så länge kaninen inte blir stressad och mår dåligt av att vara i närheten av människor att den får vara lite springing.Och den kan ha humör.

Aldrig att den hugger efter en.

Skulle väl inte kalla mina för hoppkaniner-än.. Men kan skriva ändå.

Nisse: Underbart gosig och tam. Han verkligen ÄÄÄLSKAR människor. Han är inte lugn men som sagt underbar i varenda del av kroppen. Väligt social!

Bella: Surig tonåring som vaktar sin bur. Gillar inte att bli buren och försöker bitas om man har henne i sele ")

Wille: Hyper kanin som hoppar bra. Kanske inte så kelig men han har inget emot att ligga i famnen en stund, men sen får han spring i benen..

Mina kaniner är gosiga så in i norden, när de är på gos-humör! Dock säger de till när det räcker, och ibland har de heller ingen lust att bli burna ^^

Men jag är den slags av person, som älskar gaalna, spralliga, hoppa uppochner saker! :D Så för mig gör det inte ett skvätt att kaninerna inte alls vill gosa hela tiden ^^ Ser hellre på när de rushar runt i hagen och lattjar :)

Nisse är väl den som gärna burrar in huvudet i armvecket, annars är "hararna" lite mer hoppiga utav sig :)

#19 alla harar utom Q som har som passion i livet att gosa och gräva i snön ^^

#20 Haha ^^

Ester, som egentligen inte är avlad för hoppning (vet då inte om det räknas) är otroligt social. Lejonhuvad dvv :)

Ella som är avlad för hoppning, vädurskorsning är inte världens kelgris direkt. Hon är världens snällaste och skulle aldrig få för sig att bitas osv. men hon springer hellre än att kela.

Roligt att höra allihopa. :)

Vicky som är hermelin korsning är inte den keligaste hemma. Men vissa perioder är att bli klappad det bästa som finns. 

Molly som också är en korsning mellan massor av raser är betydligt mer social. Gillar att bli klappad och är alltid framme och hälsar.

Santos som är en framavlad hoppkanin är väldigt kelig. Men visst finns det roligare än att sitta i famnen och gosa som att gräva.

Bella är översocial! Hon ska se allt, vara med på allt, göra allt… Hon har verkligen ett hjärta av guld, hon är så fin och klok min lilla tjej  Det enda minuset med henne är att hon inte är så lätt att lägga på rygg (men det går) och så är hon inte jättegosig i knät.

Chip är oxå vääääääldigt social och nyfiken. Han är helt perfekt enligt mej ;) Lätt att ha på rygg, gillar att mysa i knät…

Loka är ganska "blyg". Alltså inte så jättesocial…