Jag avlar för att få fram psykiskt stabila kaniner. De ska ha en god vilja att jobba med sin förare (tänker främst på hoppbanan) och fungera som en bra familjekanin. Det ska finnas en av- och påknapp dvs kaninen ska inte bli stressad och otrevlig om den inte får hoppa hela tiden utan ska kunna ta det lugnt och nöja sig med det. De får absolut inte vara aggressiva eller stressade vid brunst/parningsperiod, vara för haniga, bli skendräktiga ofta osv.

Stabila kaniner helt enkelt som är glada oavsett situation. När psyket mellan de blivande föräldrarna passar bra in på mina krav så kollar jag på kropparna samt att inte båda har vit som basfärg för att undvika vitscheckar. Kropparna ska passa på ett sätt där avkommorna kan leva ett så fritt och bra kaninliv som möjligt utan att kroppen sätter stopp.

Jag strävar efter att få fram så naturliga djur som möjligt, har lite svårt för att vi människor har lekt gudar så länge och fått fram extrema varianter där djuret begränsas eller drabbas av skadliga defekter. Med andra ord så är jag inte intresserad av att få fram rastypiska djur utan friska, trevliga och så naturliga som möjligt. Dock ser jag till att inte blanda in för många raser då det kan bli fel både temperamentsmässigt och kroppsmässigt. Som grund har jag korsningar mellan dvärgvädur och new zealand och är noga med att inte dra in någon annan betydlig ras. Eftersom många hoppkorsningar innehåller hare så har jag satt upp en gräns på 25% hare i mina korsningar, jag vill helst ha in så mycket vädur som möjligt.

Ja, så kort sagt trevliga och friska djur för hoppning och sällskap, en bästa vän helt enkelt

Sen vill jag gärna få in så mycket obesläktat som möjligt in i hoppvärlden (därmed inte sagt att jag är emot linjeavel).

Kan hända att jag har glömt att skriva nåt viktigt
Men har ni kritik/synpunkter/frågor ang mina avelstankar så tveka inte att kommentera

putt…,ngn mer?

Det enda jag tänker på mest är att det ska vara trevliga föräldrar. En kanin med en förälder som är aggressiv vill jag inte ha.

Att honan visar sig brunstig på banan eller så har inte så stor betydelse, ungen behöver ju inte göra det?

Kan inte komma på så mycket mer.

Jag delar gärna med mig av mina åsikter om avel, men orkar inte skriva just nu, senare kanske :)

Jag tycker att det är väldigt viktigt att både hanen och honan är friska, och har friska släktingar bakom sig också.
För att undvika att få vitsheckar i kullen så parar jag ej brokad med brokad/mantlad. Jag vill att ungarna ska bli friska som nötkärnor (elr vad man nu brukar säga..)

Sen vill jag alltid ha en viss procent "hare" i ungarna, då jag älskar hararnas minst sagt speciella temprament, men även deras otroligt snygga å slanka kroppar och hoppstil, samt den farten många harar bjuder på.

Återkommer senare, måste gå..

Mvh Ylva Persson, Pajaritos Hoppkaniner

Det jag avlar främst för att få fram kaniner med bra psyke och självkänsla, samt att släktena ska vara helt friska och inga defekter.  När jag väljer föräldrar så tycker jag de inte spelar så stor roll med klassningen, utan att den ska ha viljan att hoppa, farten och vara en snäll kanin utanför banan. De är väl det jag kan säga såhär kort, =)

Absolut inge defekter. Det är jag mest för, avskyr folk som avlar på defekt kaniner. Sen såklart trevliga djur. Det är mina starkaste punkter.
Sen att inte ta kullar för kul utan ett syfte finns alltid.
Och maffiga kaniner är det jag vill få fram, maffiga tjocka huvuden med maffiga kroppar! Det är vad som står i min avel. Inga smala snipiga kaniner här inte