Jag är så glad, så upprymd, Jag jublar inombords

Jag ska äntligen få börja plugga!

Jag har gått 5 år utan undervisning, Periodvis har jag bara gått hemma, och gjort ingenting. Nice i början, sova hur länge man vill, titta på tv när man vill, vara hos kaninerna medans det är ljust etc etc, men efter ett tag blir det bara långtråkigt.

Jag har gått på möten, det har varit utredning, men det har liksom aldrig hänt något.

Men

Den där diagnosen jag slagits för, den har jag äntligen fått, och iom det kan jag få börja plugga på distans, något som var helt omöjligt för ett år sedan… "det är ju såå dyrt",… bah!.

*Happydance*

Men en sak kan jag inte förstå, och det är att jag måste slåss såhär för att FÅ plugga.