Hej!

Jag heter Ulrika och hoppade mycket under 2004-2007, nu är mina 4 gamla gubbar pensionärer och bor i ett egen byggt litet kaninstall i en box uppe i stallet. 

För ca 3 veckor sedan fick jag chansen att förhindra något som allt för ofta händer.

Min stall ägare ringde mig när jag var på jobbet. Han undrade om jag visste någon som ville ha 2 kaniner. Han berättade att en bekant till honom hade 2 kanin honor och då barnen tröttnat och imorgon skulle de åka till Spanien så den eftermiddagen skulle de avlivas. Jag fick veta att det var 2 honor, bodde ihop, var bruna och den ena var yngre än den andra, ca 4-6 år. 

Jag blev väldigt stressad, hur skötta var dem? Visste dem vad en människa var? Var dem i de skicket att de inte hade mått bra även om de fick en andra chans? Jag ska ju trotts allt flytta till England om 2-3 år för studier och kan inte då ta med kaniner. Kan jag "pracka på" mina nära och kära ytterligare 2 kaniner att ta hand om?

Tillslut sa jag JA! 

Jag sa att han kunde sätta dem i min box i stallet då jag skulle dit efter jobbet.

När jag kommer upp till stallet står 2 flyttlådor från IKEA utanför min box och inne i min box, där är det krig.

Dessa 2 honor slogs som hanar och när jag gick in sprang de och tryckte sig mot varsitt hörn, skrikandes. Jisses, hur ska detta gå? Jag fick tag på honan som verkade dominant och hon slutade inte skrika tills jag satt ner henne i boxen intill. Båda honorna slänger sig på marken, trötta och lättade över att slippa vara i varandras närhet.

Nu kommer min stallägare in och berättar att det är mor och dotter, 1 och 2 år. De är inte heller bruna, båda har jätte fina färgteckningar.

Det har nu gått ca 3 veckor sedan jag fick hem dessa tjejer. De har fått nya namn, efter min favorit anime, Halibel och Neliel.

Halibel, eller Bell är 2 år, gör fantastiska framsteg, hon gillar att hoppa upp i min famn och nosa mig i ansiktet, hinder som jag satt upp i boxen hoppar hon mer än gärna över, även när jag är utanför boxen.

Neliel, Nelie är 1 år och fortfarande väldigt skygg. Då han blivit gott nertryckt av sin mamma har hon svårt att förlita sig på någon. Hon gillar också att hoppa och gör detta med glädje, jag är fortfarande ganska läskig men hon skriker eller grymtar inte längre när jag tar upp henne. Men framåt kommer vi, dock sakta.

Som stöd har dessa flickor en av mina pensionärer. Staffan "Goofy" Strand. Han är 9 år och utan kulor, han bor i buren bredvid Bell, så de myser en hel del. Nelie bor bredvid gubbarna Nummerette (11 år) och Lux (8 år). Idag fick Goofy vara med mig och Nelie i den stora boxen så hon får lite kanin kontakt som inte vill slåss, bara mysa.

Som sagt gör vi framsteg och jag hoppas att inom kort får ni se 2 glada flickor och en ringrostig matte på tävlingsbanorna på västkusten!

Tack för mig och länge leve en andra chans!