Min allra första hoppkanin bor fortfarande kvar här på gården och fyller snart 6 år. Hon kallas för Aya men tävlar under namnet Queen Apailana of Naboo by Ego. Då uppfödaren inte har registrerat sin gård tävlar hon inte med något gårdsnamn men har inofficiellt gårdsnamnet Tribe's.

Så fort Ayas uppfödare nämnde att kullen mellan Sheldon (far) & Flamencos Luna Viola (mor) hade fötts, visste jag precis vilken jag skulle ha. Jag tingade Aya som bara några dagar gammal.

Hon är elitklassad i rakbana och svårklassad med pinnar i krokbana. Hon är även elit i grenarna höjdhopp & längdhopp där hon har hoppat 80 cm högt och 220 cm långt.

Till färgen är Aya, Svart/gul japantecknad och hon är en högrest vädurskorsning.

Hon är också den kanin som lagt grunden för min avel och har gett mig många fina ungar. Flertalet tävlar idag och plockar både cert och pinnar för fullt.

Nästan alla uppfödningar som tävlar med namnet Miss Pinky's har Aya som mamma

VÄRLDENS FINASTE UNDERBARASTE KANIN ÄR MIN FÖRSTA ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️ Miss Pinky's Cajun Spice Hane (Ikke Manlig) Svår i både Snart Elit i Höjd 2 Pinnar kvar i längd Jag hittade honom på hendrikes Hemsida (Miss Pinky's) Och när jag då åkte dit så fick jag välja vilken jag ville då alla var kvar. Men nej, jag höll mig fast för Piku/Redhead❤️ Jag ångrar inte ens en TUSENDELSSEKUND åå att jag tog den lilla röda kaninen som endast hade ett tecken som är större än 3-4 hårstrån. De sluta med att jag fick min soulmate i kaninformat. Jag älskar honom mer än något annat. Ja jag har favoritserat honom. Han är min favorit den jag prioterar över något annat. Men såklart är jag ju kär i min andra kanin med men Piku ligger närmast❤️ Går inte att byta ut. Höhöhöhö Hans mamma är Queen's Apailana naboo by ego "Aya" Svart/gul japantecknad Hans pappa är Stigfinnarbergets herbert "Femman" Bourgone(?) Hahhhahhahahhahaha ojjjj vad långt. Men ja "lite kort om honom" Han är en bajskorv iaf

#1 Det roliga var att jag ville ha den japantecknade honan också ;) Elli försökte få mig att ta den japantecknade hanen men icke sa nicke.. Men det är lite OT.

Min första hoppkanin var Paradisets Älskade Copia, en hona som kom till mig 9 månader gammal maj 2008, mitt i värsta tonårsperioden. Jag som då bara haft lugna lejonhuvade kaniner fick det lite jobbigt. Men vi jobbade oss igenom detta och hon blev en trevlig & lätthanterlig tjej till sist.

Pia hade startat men ännu inga pinnar när hon kom till mig. Tillsammans tog vi oss upp till medelsvår i båda bangrenarna i kaf, samt en pinne i medelsvår rak. I skhrf så blev hon lätt med 2 pinnar innan kärleken kom emellan och hon sattes ut på foder.

Att jag ser Pia som min första hoppkanin var för att hon var efter hoppade och klassade föräldrar. Hon var efter Paradisets Camomill (dvärgharekorsning, svårklassad med pinne inom skhrf) och Gillestugans Alice (sverigehare, svår/msv i kaf). Så mao var hon en harkorsning.

Jag har haft turen att få köpa en halvsyster till henne för drygt 1 år sen (Samma mamma). Så jag är oerhört glad över detta :)

#3 - Hann före 😉

Min första hoppkanin var min dvärghare Batman, han var dock inte avlad för hoppning. Jag köpte honom när han var 3 år (2007) och då var han lättklassad me några pinnar (tror dock han var högre klassad i kaf men inte helt säker). Kommer ihåg när jag såg honom första gången, på en av kafs tävlingar i ett kallt ridhus, jag var så imponerad över att den lilla kaninen kunde vara så himla duktig. Han var då till salu och efter en massa tjat på mina föräldrar fick jag köpa honom. 

På vår första tävling i skhrf kom vi 3a och på andra kom vi 1a <3 Efter att han blev medelsvår så blev han lite osäker. Va ibland lite för långa hinder och jag visste nog inte riktigt hur man skulle träna en medelkanin. Men till slut släppte det och han blev svårklassad i både rak och krok :) Tror han gjorde en eller två starter i svår innan han blev pensionerad. 

Hemma va Batman alltid helt underbar <3 Fanns inget ont i honom.

Våren 2012 upptäckte jag flera små knutor på Batmans kropp, senare upptäcktes även att han hade tumörer i testiklarna. Märktes först inte så mycket på honom men han blev svagare och fick somna in i januari 2013. Han är enormt saknad <3

Min första hoppkanin var Snöflingans Majesty of Queen, "Vera". Jag hittade henne på en annons på SKHRF:s forum och tänkte att jag måste vara galen som köper en kanin från Gävle. Hon kom nästan tre månader gammal och var pytteliten.

Jag hade tävlat en del med tidigare kaniner men det var hon som var min första hoppare. En otroligt fin tjej. Hon var full av energi och nyfikenhet, skulle kolla på allt! Samtidigt var hon väldigt försiktig och de första tävlingarna fick jag jobba mycket på att få ner stressnivån. Den senaste, och sista, tävlingen började hon lugna ner sig och gick otroligt fint när hon väl slutade titta på allt annat. Vi slutade på platsen precis utanför placering den sista tävlingen.

Vera blev bara drygt åtta månader. 13 oktober i år blev hon snabbt sjuk och somnade ett par timmar senare, tidigt på morgonen den 14 oktober.

Vi hann inte få den där tävlingskarriären vi drömt om men jag fick drygt fem månader med världens finaste kanin som alltid kommer ha en speciell plats i mitt hjärta.

Vad exakt är den första hoppkaninen? den första hoppavlade, den första man hoppade med eller den första man faktiskt tog sig någonstans med?. För mig handlar det nämligen om tre helt olika kaniner.

Min första hoppavlade kanin hette Eneboängens Ch Queen of Egypt Sun, En Viltisabellamantlad dvärgvädur som landade på runt 2,5kg. Hon var renrasig och hade tack vare sin storlek inga större problem med elithindren.

Isa var från grunden ganska stressad och sprang gärna åt helt fel håll, det tog år innan vi hade arbetat ihop oss till ett team.

Isa var min klippa, det var hon som tog allt med ro och fixade det jag rört till.

Hon kom ut levande ur Rosvallaraset efter ca 20 timmar och förra året for vi med flygplan till england. Så hon har varit med mycket, tanten.

http://www.youtube.com/watch?v=0Y54HPePQco

Nog för jag hållit på med hoppning sen tidigare, men för mig är min första "riktiga" hoppkanin Teddy. 

Blev förtjust i hans mamma Britta som jag såg några tävlingar i KAF. För mig var hon då den häftigaste kanin jag sett! Men en flytt till Uppsala gjorde att jag inte hade tankarna på en ny kanin. Men så berättade Jozze att hon hört av sig på kullen och ja, då kunde jag inte hålla mig längre. Teddy var dock den enda jag riktigt ville ha i kullen men det var folk före i kön. Till min stora glädje blev Teddy min.

När jag tänker tillbaka på tiden med Teddy får jag alltid ett leende på läpparna. Han skänkte mig en sådan enorm glädje och fanns alltid där när man behövde honom. Älskade Nallebjörnen <3

Teddy hade en enorm personlighet och charm. Lika snäll som han var söt och alltid med nya tok på gång. 

Han var "min första" i mycket. Min första hoppkanin, min första svårkanin, min första kanin jag tävlade på Kista, min första elitkanin och min första kanin att ta cert, ett cert han tog på sin debut. Ett av de starkaste tävlingsminnena är segerloppet på Kista då han vann svårklassen ena dagen.

Teddy var en kanin med ett stort hjärta och en underbar vän. Är tack vare honom jag fortfarande än idag håller på ,ed denna tokiga sport. 

(Bild: Teddy med bästa polaren Oliver)

#7 - Skrev i början att man kunde avgöra det helt själv 😉
För min del råkade det vara en kanin köpt i hoppsyfte. Men vi vet ju alla att kaninerna kan gå långt även om de inte har hoppstam 🙂

Min första kanin jag klassar som hoppkanin var Runaway's Prasseltramp "Pixel". Jag hade letat efter en hoppkanin ett bra tag när jag hittade en kull Flamencos hade med några madagaskar kaniner. Som hon tråkigt nog (för min del) hittat hem till.

Hittade sedan en kanin från ett kelhem där pappan hade hoppat en del. Men när jag fick hem denna kanin var han osäker och vägrade hoppa..

Fortsatte då leta efter en "riktig" hoppare. Kom över en tråd på SKHRF's forum med 3st ungar efter Solbackens Hiroshi och Khaos GT CH Tombus. Jag var helt fäst vid dessa ungarna. 

Hoppade en del med Pixel hemma men kom aldrig iväg på tävlingar då jag bor som jag bor. Sen var det lite svårt med samarbete mellan Pixel och mig när det gällde hoppningen, båda väldigt envisa.. 

Hon flyttade från mig till ett annat hem i somras. Nu tävlar hon aktivt och det går riktigt bra för henne! Hon är en mycket speciell kanin och skulle haft kvar henne om hon och jag hade kunnat samarbeta bättre. Men följer henne istället hos sin nya ägare. :)

Detta är Harry Houdini! (hittade ingen bild på honom från nyligen så tar en från i somras) han är en kastrerad hane på 8 månader som inte tävlat än men jag hoppas att vi ska starta vår första klass snart. Just nu så har han fått tagit en paus från hoppträningar då han nyligen är kastrerad, plus att skolan slukar mig. Houdini är inte från någon uppfödare utan man skulle kunna säga att han är en slags vildkanin. en bit från vårt hus så ligger en liten egendriven djurpark, och ägaren har ingen koll på vart hans kaniner stack (och verkar inte heller ha några planer på att försöka fånga dem) så de lever förvildade uppe i den lilla skog som djurparken ligger i. Jag hade länge haft planer på att köpa kanin men hade inte riktigt mamma och pappa på min sida. De ansåg att kaniner var "orena tråkiga djur som bara skulle skita och bitas" därför fick jag inte betala mer än 200 kr för en kanin. Jag hade redan då siktat in mig på en hopp kanin och visste att jag inte skulle få en speciellt bra en för 200 kr. Så jag bestämde mig för att gå upp till djurparken och fånga en av ungarna, som tur var så praktiserade det en tjej där som hade koll på hur gamla de var så när de var ca 7 veckor så fick jag lov att fånga en. Hursomhelst på något sätt så slutade det med tre kaniner… så nu bor Houdini, Ume och WW här hos oss! (kände att jag kom lite ur spår nu, förlåt om det blev tråkigt att läsa)

Kul att få läsa så mycket om allas kaniner 🙂

Vår första kanin som vi tävlade med var en djuraffärskanin som vi köpte när hon var knappt sex veckor, jo hemskt jag vet, men vi visste inte bättre då. Detta var år 2000 och ett år senare fick vi tips av en på min mans jobb att det fanns några som hoppade med kaniner i Klippan (Skåne) och vi åkte dit och testade och Sabina Gosan som hon hette tyckte att det var kul. Som en kanonkula for hon över alla hinder på alla håll så min dotter som knappt var 10 år då hade fullt sjå med att hänga med. På sin första tävling som hoppade hon halva banan i full fart och vände sedan och hoppade tillbaka och blev naturligtvis diskad då så det blev lite tårar då. Gosan som vi kallade henne var knappast någon lämplig nybörjarkanin då hon hade hett humör och försvarade sin bur ordenligt och min dotter blev biten rejält några gånger. Men de kämpade på tillsammans och Gosan blev till slut svårklassad i både rak och krok och t o m elit i längd. Hon var mkt älskad när hon dog av tumörer nästan 8 år gammal.

Min första hoppavlade kanin var/är Livets Lilla Blyg, även kallad Flax.

Han är efter Milleniums Starry Night "Siri" och Millenuims S Ch Spicy Wheel Barrel "Bertil" och är en viltgul, högrest liten krabat. Han är född i december 2012 så han är snart ett år gammal och redan svårklassad i både rak och krok med fyra pinnar i rak och en i krok (som han tog på debuten).

Jag hade kollat på ungarna redan när de var pyttesmå och önskade att jag kunde ta en av ungarna, dock bor Linnéa i Helsingborg och jag i Stockholm så det var lite problem med transporten och dessutom hade hon många intresserade… När jag en kväll satt och kollade på facebook såg jag att Flax och hans brorsa var tillsalu igen och det var inget tvivel på saken - jag skulle ha den viltgula bebisen!! Efter mycket övertalning åkte vi ner till Skåne (mer än 100 mil tur och retur) för att hämta honom och det var kärlek vid första ögonkastet.

Flax är min soulmate - fast i kaninformat och trots att han fortfarande är väldigt ung har vi kommit väldigt långt. Han är den som alltid finns där och den mest underbara kaninen man kan tänka sig, jag kan inte tänka mig en mer perfekt kanin❤️

Foto: Sofie Jansson/Moa Löfgren Ekberg

_Det här är då min första hoppare som heter Väsbyvikens Min Toffee Bea - Toffee.  _Det började förra sommaren i april då en av våra grannar hade fått en kull som var av ren tjuvparning. Dock så var det nästan bara jag som höll på med ungarna och tog hand om dom och var med dom enda sedan de föddes. Det var då den 25 April 2012 som jag hittade min nuvarande hoppkanin som jag inte alls visste skulle bli min.
Det var inte alls meningen att hon skulle bli min men efter om och men så fick jag hem henne och hon blev min bästa vän som  hon fortfarande är. ♥
Toffee är en otroligt speciell kanin, hon har kanske inte den där perfekta höjden på högre klasser som ni ser men hon river ändå inte alls ofta det är det som är ganska roligt. Men ute på tävlingsbanorna är hon klassad i Lättklass men hemma tränar vi i MsV - Svår. Redan som bebis visade hon sig kunna bli en väldigt fin hoppare, spring i benen, hoppade och flög som en vante i hagarna hon satt aldrig still, inte ens om hon åt något det var spring i benen som det fortfarande är. När hon var ca 3 månader började jag smått hoppa små hinder som kanske låg på 5 centimeter och det hoppade hon hööööögt över då menar jag verkligen högt. Månaderna gick det blev höst och vi hade hamnat uppe på 20cm, otroligt och hon hoppade fortfarande högt över. Jag ville dock få bort det så snabbt som möjligt då jag vet från hästhoppningen som jag tävlar i också att om de hoppar för högt över tar dom i för mycket och inte orkar hela banan runt utan tar ut sig efter halva banan. (kanske inte alla men Toffee gjorde det)
Vintern där på startade vi i krok-mini och tänka sig vi vann våran klass, helt underbart tyckte jag och Toffee hoppade också underbart. 
Det var nu till våren 2013 som jag började öva Lätt med henne och hon hoppade fortfarande med stor marginal, hon tyckte det var så roligt. När hon blev runt 1,5 år så blev hon sjuk. Hon magrade av sig rejält och var inte alls vanliga Toffee, vi tror det kan ha varit mask då det var flertal flugor som kom in i hennes bur hela tiden och massa äckel djur. Vi flyttade buren och städade den ordentligt flyttade också hagen och äntligen efter en månad eller så så började hon få tillbaka sitt hull, från en otroligt spinkig liten Toffee som man kände allting på till en helt ny hoppkanin som visade stora framgångar igen! Den känslan kommer jag fortfarande komma ihåg.

I dagsläget så mår hon toppen och hon tränar på MsV och tävlar Lätt. Hon har också blivit fostermamma åt en liten bebis som har varit inneboende hos oss i snart fyra hela månader. Toffee kunde inte få bebisar pågrund av någon anledning. Vi försöker tre gånger när hon var i brunst och allt men inget gick igenom så hon fick bli fostermamma som blev hennes bästa vän.  Hon bor såklart hemma hos oss fortfarande! ;) 

♥

Min första kanin avlad för hoppning köpte fick jag hem i april nån gång, herregud vad jag längtade, från att kullen var 2 dagar gammal. 

Lotus Secret Love, eller Link som han kallas, var från början en oerhört social och snäll grabb, alltid glad och nyfiken. 
På debuten nollade han och vann klassen, det var även första pinnen jag tog med någon kanin, så de var allt lite extra. Och sedan blir man ju mer pepp att tävla med en framgångsik kanin när de e så många som hejar på honom. I lätten trillade pinnarna in och han missade en enda pinne upp till msv, och då fick han ett litet fel. Men när han kom till msv kom tonåren och han började skvätta o fjanta en hel de, vilket är väldigt tråkigt eftersom jag vet hur duktig han faktiskt är. Hoppas det släpper snart, han är ju bara 9 månader än så länge. 

Det som glädjer mig mest är att kunna släppa honom lös och se hans glädje över att få springa lös. Kommer när man ropar på honom, det bästa han vet är att springa på stora öppna åkrar, men håller sig alltid ett antal meter ifrån, så söt e han :')

Link urskiljer sig en del från sina syskon, han har en grövre men ändå slank kropp, och väger något mer än dom andra (2,7kg). 

Som sagt hoppas jag snart han kommer ur tonåren, och då siktar vi långt, ser verkligen fram emot nästa års tävlande, speciellt sensommaren. Känns som att han kommer nå riktigt långt, och längtar lite extra till han kan starta höjd och längd.. tjuvtränat väldigt försiktigt hemma, och herregud vad han kan!

#16 - Riktigt söt lite krabat 🙂

Ingen mindre än min älskade älskade Engens GT CH Shadrin. Jag och Adde har inte missat mycket om man säger så, jag är så lyckligt lottad.

Jag hade bestämt mig för en annan bebis, men påvägen dit övertalade mamma mig om att ta Adde ändå eftersom han hade fin färg. Egentligen var jag väll kanske inte alltför nöjd men det var ju mammas ide med en till kanin ;) Adde var den lilla ankungen om man säger så.. Pluttig och inte direkt social. Men sen växte han till sig och blev min absoluta drömkanin! Ångrar inte en sekund. Och i våras när jag satt nere i kanindepån, gråt floder över hela adde så stackarn vart genomblöt. Jag berättade för Adde att han hade blivit totalt bäst på SM, att vi kommit 3a i rak o 4a i längd, att han var Ch. Då insåg jag att det helt enkelt är mamma som ska bestämma kaniner åt mig, för hon valde min drömkanin. Verkligen min once-in-a-lifetimekanin. 

Han är riktigt social och trevlig. Kelar väldigt gärna och brukar pussa mig i ansiktet när jag kommer ut i kaningården. Men såfort sele är på och han är på backen är det fullt ös. På banan är det oftast full koncentration och han brukar i regel gå fruktansvärt fint. Han är väll egentligen ingen framavlad hoppkanin, men han kan ändå har han bevisat. föräldrarna är obesläktade kelkaniner som aldrig har tävlat. Bara skuttat lite småhinder i trädgården liksom. Surprisekanin ;)

Ja, Adde är pretty much grunden till mitt kaninhoppningsintresse och kaninintresse, innan var det inte alls så starkt. Och utan honom skulle jag inte ha skaffat fler kaniner antagligen heller :)

Har ingen kanin från en hoppuppfödning men den kanin som startade mitt intresse för kanihoppning är min lilla Rosa 😃

Winter Rose som hon egentligen heter är en liten och söt dam som alltid vill ha uppmärksamhet. Otroligt mycket energi och sitter nästan aldrig still men är ändå så SJUUKT gosig.🙂

Hoppning har hon alltid älskat, men hon har sina egna ideér… Varför hoppa hindret om man kan gå rakt igenom det?? Men när det verkligen gäller så är det fullt ös, medvetslös 😉

Det spelar ingen roll att vi kommer igenom banan på 8fel för hon är och kommer alltid vara min lilla prinsessa. Man ska vara glad för det lilla i livet 😃

Hon är just nu klassad:

Rak: MSV

Krok: Lätt

😍

Min första "Riktiga" (Dock har jag hoppat med mina andra korsningar på tävling) är Milleniums Once Upon a Castle som jag köpte nu för två månader sedan :)

Han har redan hunnit utvecklas och hoppar väldigt bra

#20 Han är så fin! Hade ögonen på honom när han va till salu :')

Tillägger nu att Toffee #15 tyvärr gick bort idag efter en rävattack då hon försökte rädda lilla Lakrits som fick sin rygg bruten och Toffee avled ca 1-1.30 timme efter Lakrits. Så nu är jag kaninlös och har ingen underbar hoppkanin längre tyvärr.

#22 - Men nej ursh❤️❤️❤️Kram!!